Lite hjälp på vägen

Det har varit några intressanta veckor sen jag skrev sist. Mestadels bra saker och jag har tänkt mycket på det där med att be om hjälp.

När jag var yngre hade jag nämligen jättesvårt att be om hjälp, men det är något som jag tränat på över åren och gradvis blivit bättre på. Att be om hjälp för mig då var att erkänna att jag inte kunde, orkade eller förstod vilken var så pinsamt. Men det är ju helt enkelt så att ingen är bra på allt. Därför har jag lärt mig att alla behöver hjälp ibland och man måste lära sig att be om den hjälpen.

  1. Jag har fått nytt jobb (fortfarande inom marketing) som hittills verkar kanonbra och kontoret ligger bara 10 min med cykel hemifrån. Jag behövde dock ta hjälp av många i mina nätverk plus ett antal olika jobbagenturer innan jag till slut hittade rätt. Som väl är var jag bara utan jobb i någon månad, men med tanke på pandemin så är det definitivt inte kul att stå utan jobb. Inte för att det är särskilt kul annars heller. Men jag är tacksam för att jag lutade mig mot ett gäng smarta och härliga personer som hjälpte mig!
  2. Jag har börjat jobba tillsammans med en coach som ska hjälpa mig bygga nya roliga coachingprogram online. Jag gillar att lära mig om nya program och verktyg, men ibland blir man lite överväldigad och vet inte vart man ska fokusera. Så jag hörde av mig till en tjej som jag inte alls känner men har följt länge och hon tog sig tid att prata igenom några olika alternativ. Det känns redan som att 3 månader med henne och hennes team kommer vara värt ett år av självstudier!
  3. Sorgligast av allt var att jag fick veta att en tjej jag följt länge via olika kanaler online tog sitt liv förra veckan. Trots att jag inte kände henne, så blev jag outsägligt ledsen. Jag vet att hon varit öppen med sina problem och att hon aktivt sökte hjälp. Mental hälsa är så otroligt viktigt och även om man inte lider av depression eller andra symptom så är det viktigt att ha hjälp och stöd från olika håll i sitt liv. Jag har gråtit till och från hela veckan för henne, de som stod henne nära och det stora antalet personer runtom i världen som precis som henne inte ser någon annan utväg. Om någon som läser detta behöver hjälp och stöd kring depression eller andra symptom så finns det många organisationer som denna som alltid kan lyssna och hjälpa!

Att be om hjälp är svårt för många. Genom att våga be om hjälp i stort och smått så mår vi bättre tillsammans. Och de gånger livet känns outsägligt svårt så finns det alltid någon som kan lyssna, så länge vi törs säga något.

Orelaterat till att be om hjälp, men för den som är nyfiken på vår nya (fast supergamla – från 1988) husbil så berättar jag med i videon nedan! Och vi lär definitivt behöva hjälp med en massa fix för att få denna gamla pärla att tuffa vidare.

Att avsluta en cirkel, och påbörja en ny

2020 har varit ett minst sagt utmanande år. Här i Melbourne var restriktionerna otroligt hårda (mer om det i ett annat inlägg) och virusets framfart har verkligen påverkat oss alla, och på många oväntade sätt oss utlandssvenskar.

Jag har länge klurat på om bortabrabloggen har en plats i min framtid, då den har blivit mer av ett arkiv från mitt förflutna som backpacker och nybliven utlandssvensk här i Australien.

En kväll härom veckan så insåg jag hur mycket jag har saknat att skriva på svenska och dela med mig av alla toppar och dalar som det innebär att bo långt bort från sitt hemland och bygga ett annat sorts liv. Så bloggen kommer att finnas kvar och jag kommer att börja skriva mer aktivt här igen.

I juni 2010 lade jag upp mitt första inlägg här (kika i arkivet om du är nyfiken på mina tidiga inlägg) efter att ha bloggat via Amelias portal i några månader. 2010 var året då jag var en 28-årig backpacker som delade lägenhet med främlingar i Sydney. Jag var singel och hade inte en aning om att jag skulle bli erbjuden jobb och visum så jag kunde stanna kvar här borta.

Nu i November 2020 är jag förlovad med en Australiensare (Paul) och planerar att bygga hus på en strandtomt söder om Melbourne som vi precis har köpt. Min älskade lilla kanin Rufus somnade tyvärr in tidigare i år, men Pauls galna lilla katt Freyja fyller det tomrummet lite grand. Jag jobbar numera inom marknadsföring och driver eget coachingföretag vid sidan om. Den där inre konflikten mellan att njuta av att bo här och samtidigt sakna Sverige finns kvar. Speciellt nu när man inte får resa alls.

Så mycket har förändrats på de här 10 åren, och samtidigt så har många saker inte gjort det. Jag känner mig sugen på att fortsätta resan här i bortabrabloggen, dela med mig ärligt och hoppas att du som läsare gärna följer med och kommenterar och delar med dig när du känner att du vill det.

Det sägs att “life is a journey, not a destination“. Nu börjar nästa cirkel. Hoppas du hänger på!

På väg

Ett axplock från sista veckan: solnedgång på Öland, gigantisk kanelbulle i Göteborg, tropisk strand in Helsingborg och en älg med pytteliten kalv i Slottsskogen i Götet. 

En månad gick fruktansvärt fort! Står i Bangkok nu och väntar på sista flighten till Australien, och även om det alltid känns skönt att komma hem till Melbourne igen så hade jag absolut kunnat stanna lite längre i Sverige den här gången.

En riktigt fin semester hade jag med många fina stunder med familj och vänner plus en del nya tankar och perspektiv för mig. 

Tack alla ni som tog er tid att träffas, jag är så glad att ni finns i mitt liv! 

Mer än halvvägs 


Kalmar, Öland och gården hos pappa i skön blandning. Reunion med vänner hemifrån och bortifrån, plus fika med en underbar bloggvän som jag inte träffat face to face innan, så härligt att ses! 

Jag tankar också sol och vila med de som känt mig som längst – det är så ljuvligt… 

Goda gärningar 

Man behöver inte vara permanent boende i en stad eller ett land för att kunna göra något bra. De senaste 2 åren har jag donerat både blod och blodplasma här i Melbourne minst var tredje månad. 

Det tar bara 15 minuter per gång och visste du att varje gång du donerar så räddar du 3 liv! En god gärning om du vill och har tid med andra ord. 🙂 

Nu under vintern och förkylningstider så behövs det extra många blodgivare, så om du är nyfiken på hur du kan hjälpa till så kan du läsa mer här